Allmännyttans uppgång och fall

Du sköna nya hem Kent Werne Ordfront, 2010

Efter att ha läst Kent Wernes Du sköna nya hem en sen kväll sov jag dåligt. Jag drömde faktiskt mardrömmar om utförsäljningen av allmännyttan. När jag berättade det för en vän, sa han att Wernes grej är att måla saker och ting i svart. Och det kan vara värt att komma ihåg när man läser den här boken.

Du sköna nya hem syftar alltså knappast till att vara någon upplyftande läsning, men väl upplysande sådan. Kent Wernes historieskrivning tar avstamp i 1920- och 30-talet, när politiken inte befattade sig med bostadsfrågan och de svenska hyrorna var högst i Europa.

Vi har hört historien förut – om 1930-talets bostadsbrist, trångboddheten, smutsen, dassen på gårdarna. Och sedan kommer skiftet, när socialdemokratin gradvis började lösa situationen på klassiskt socialdemokratiskt vis. Först genom riktade satsningar till arbetarklassen, därefter genom att bygga upp kommunalt ägda flerbostadshus med hjälp av statliga subventioner under decennierna som följde efter andra världskriget.

Sista byggstenen i byggandet av allmännyttan blev miljonprogrammet; senare utskällt för att vara fult, byggt ur ett ovanifrånperspektiv och för att utgöra ett slags segregationens kärna.

Men sedan händer något. Den socialdemokratiska bostadspolitiken har genom åren alltid haft sina kritiker. Under högervågen som kom på 1980-talet, efter vänsterns storhetstid på 1970-talet, kunde nyliberalismen enligt Kent Werne överta det så kallade problemformuleringsinitiativet.

Det ledde till att de borgerliga kritikerna mot en statligt och kommunalt styrd bostadspolitik flyttade fram sina positioner i debatten. När den borgerliga regeringen sedan tillträder efter valsegern 1991, leder det enligt Werne till ett skiftbyte i svensk bostadspolitik. Bit för bit rivs såväl det socialdemokratiska bostadsbygget som dess idébygge ner.
Det sker genom lagändringar som öppnar för omvandling av hyresrätter till bostadsrätter; den så kallade utförsäljningen. Det sker genom slopade statliga subventioner till byggande av hyresrätter, och det sker genom en politik som gör det alltmer gynnsamt att äga.

Med ett flytande lätt språk skildrar Kent Werne så allmännyttans förvandling från det självklara folkhemsboendet för de flesta, till en investering i en bostadskarriär för långt färre. Själva processen, hur de enskilda utförsäljningarna drivits igenom framför allt i Stockholm, beskrivs också som riktiga skräckhistorier. Möjligheten att göra sitt livs klipp, köpa loss sin hyresrätt billigt och sälja den vidare dyrt, verkar enligt Kent Werne kunna förvandla en god grannsämja till ett fullskaligt krig.

På sina ställen är Du sköna nya hem inget annat än folkbildning när den är som bäst. Boken ger en genomgripande förståelse för den socialdemokratiska bostadspolitikens uppgång och fall. Och framför allt – den förklarar hur i hela friden bostadspolitiken kunde avregleras utan några större protester.

Men. Det är bäst att läsa boken med viss distans, eftersom den på sätt och vis mer liknar ett inlägg i en debatt. Detta är författarens sätt att beskriva utvecklingen, det är hans verklighetsbeskrivning utifrån hans perspektiv.

Mellan raderna är boken ändå ett stycke nutidshistoria om hur olika politiken har slagit mot olika generationer. Många är de 40- och 50-talister som gör en god affär genom att köpa loss sina hyresrätter ur allmännyttan, få är vi 80- och senare 90-talister som ens lyckas få ett förstahandskontrakt.

Jag tänker på oss som den generation som befinner sig mitt i rasmassorna av välfärdsstaten, fortfarande förvånade över att det kunde bli så här. Efter den här något tillspetsade lektionen i nutidshistoria är jag dock inte särskilt förvånad längre. Kanske är det ett begynnande 1930-tal vi ser, och kanske kan vi bygga upp något helt nytt.

LEILA ZOUBIR
leila.zoubir@arbetarenzenit.se

LEILA ZOUBIR

leila.zoubir@arbetarenzenit.se