Färöiskt jämställdhetsarbete tungrott

Färöarna är ett litet örike i västnorden med starka konservativa krafter. Abort är kriminaliserat, kvinnorepresentationen är låg och jämställdhetsfrågor har länge varit närmast tabu.

Av Kajsa Olsson (text) och Anton Klepke (foto)

1978 röstades den första kvinnan in i det färöiska parlamentet Lagtinget. Sedan dess har kvinnorepresentationen legat konstant under 10 procent fram till valet 2008 då andelen fördubblades till närmare 20 procent. Det skedde på grund av intensivt arbete från flera politiska arbetsgrupper och ideella organisationer. Trots detta är Färöarna fortsatt det land med i särklass lägst kvinnorepresentation i hela Norden.

Kristianna Winther Poulsen, ledare för jämställdhetsnämnden på Färöarna, anser att det viktigaste för jämställdhetsarbetet är att ta itu med den ojämna könsfördelningen i politiken.

– Så länge män sitter ensamma på de politiska positionerna så kommer inga av de frågor som rör jämställdheten att prioriteras, säger hon.

En av de sju kvinnor som sitter i Lagtinget är Bergtóra Høgnadóttir Joensen som företräder Färöarnas största parti, det socialistiska Tjóveldi (Republik). Hon flyttade hem till Färöarna 2005 när riksdagen bestod av tre kvinnor och 29 män.

– Det jag reagerade på när jag kom tillbaka till Färöarna efter tio år i Danmark var att det knappt fanns några kvinnor i näringslivet eller i politiken. Det jag möttes av i alla partier var påståendet att inga kvinnor ville ställa upp i val.

Hon beslöt sig för att kandidera inför valet 2008.

– Jag kände att jag inte bara kunde sitta och snacka om att det inte fanns några kvinnor i politiken utan att själv agera. Min mor var den första kvinnan i lagtinget så jag visste att det gick att organisera sig.

– Och även fast det är ett väldigt spännande arbete så är det också väldigt tungt. Det är en otroligt mansdominerad arbetsmiljö.

Färöarna är ett autonomt rike under det danska kungariket med begränsat självstyre. 2006 riktade FN:s kvinnodiskrimineringskommitté CEDAW skarp kritik mot danska staten och fastställde att den hade det yttersta ansvaret för att kvinnokonvention inte efterföljdes på Färöarna. 2009 genomförde CEDAW ytterligare en utredning med snarlika resultat. Landet har exempelvis fortfarande den danska abortlagstiftningen från 1950, vilket innebär att färöiska kvinnor saknar rätten till fri abort. Detta lyfte kommittén fram som ett av de allvarligaste problemen.

Bergtóra Høgnadóttir Joensen förklarar att om en kvinna ska ha rätt till abort ska en eventuell förlossning vara till fara för kvinnan eller barnet.

– Eller så ska kvinnan ha synnerliga sociala skäl. Vilket innebär att om du som kvinna vill göra abort måste du utlämna dig på ett sätt som är oacceptabelt, och det är fortfarande upp till läkaren att avgöra om du får rätt till abort eller inte.

På Färöarna genomförs fem aborter per 100 födslar. Det är i särklass lägst i Norden och att jämföra med Sveriges 35 aborter per 100 födslar. Sedan några år tillbaka finns organisationen aborthjalp.nu som har bildats för att hjälpa färöiska kvinnor att genomföra abort, men deras arbete har väckt starka reaktioner. Den tidigare ledaren för Centerpartiet på Färöarna, Jenis av Rana, har i den danska tidningen Kristeligt dagblad jämfört organisationens arbete med terrorism och velat att polisen ska ingripa mot verksamheten. Han vill även se en ytterligare skärpning av abortlagstiftningen. Bergtóra Høgnadóttir Joensen bekräftar det starka abortmotståndet på Färöarna.

– Jag tycker att abortlagstiftningen som den ser ut i dag är oacceptabel och att det måste råda fri abort. Ändå vågar jag inte lägga fram ett lagförslag eftersom jag fruktar att om det kommer upp till diskussion i riksdagen så kan utgången snarare bli en ytterligare åtstramning av lagen.

Kristianna Winther Poulsen berättar att Färöarna har mycket begränsad forskning och statistik rörande kvinnofrågor vilket bidrar till att jämställdheten inte är i fokus i politiken.

– Våld mot kvinnor existerar till exempel inte på Färöarna. Om en kvinna anmäler misshandel till polisen och hon berättar att misshandeln skedde i hemmet skrivs det bara i rapporten att paret var osams.

I brist på statlig forskning och statistik är det hos kvinnoorganisationerna och utifrån deras erfarenheter det går att förnimma en överblick av situationen. På kriscentret för kvinnor som utsatts för våld har man uppmärksammat att allt fler utländska kvinnor söker hjälp, de flesta från afrikanska och asiatiska länder. Den utomeuropeiska invandringen är mycket liten men består till stor del av de kvinnor som ingår äktenskap med infödda män. Eftersom invandringspolitiken på Färöarna ligger under Danmarks restrektiva lagar krävs det nu sju års äktenskap för att få rätt till permanent uppehållstillstånd. Kravet var tidigare tre år. Under denna utökade period löper alltså kvinnorna risken för utvisning om de lämnar sin man.

Trots att Färöarna har grava jämställdhetsproblem och står inför stora utmaningar tror ändå Bergtóra Høgnadóttir Joensen och många med henne att nya tider är på väg.

– Det är många saker som måste ändras i det här råkonservativa landet, och vi kommer att förändra. Det har hänt en hel del. Tänk bara på min mor som blev invald som den första kvinnan i riksdagen 1978, alltså fy, det kan inte ha varit lätt. Så även om saker går väldigt långsamt, så ändrar de sig till det bättre.

utrikes@arbetarenzenit.se