Föreningen Arbetarskrivare – nytt verktyg i Arbetaren Zenits verktygslåda

Arbetaren Zenit är stolta att presentera ett samarbete med Föreningen Arbetarskrivare, vars medlemmar kommer att bidra med texter till Verktygslådan framöver. Vi träffade föreningens ordförande Åke Johansson för en presentation.

Vad är Föreningen Arbetarskrivare?
– Föreningen är ganska ung, vi firade tjugoårsjubileum förra året, men vi ser oss själva som del i en längre tradition. Varje period har sina arbetarskildrare. Vi vill verka för att dagens arbetarskildrare ska kunna träda fram.
– Vi vill uppmuntra ett realistiskt skrivande där inte bara skådespelare, journalister och kommissarier finns med i litteraturen. Arbetare och vanligt folk ska komma till tals.

När ni bildades, uppfattade man att det var svårt för arbetarlitteratur att komma fram då?
– Det var nog svårare då och nödvändigt att stödja varandra. Tidvis har det nästan inte varit tillåtet att nämna ordet arbetare, och särskilt inte arbetarklass. Arbetarlitteratur har dessutom ansetts vara en trist form av litteratur. Vi visar att det inte är så. Tvärtom, dagens arbetarskildringar är spännande och väldigt olika varandra. Vi skildrar en verklighet som bryter av mot medelklasslivet och författarna använder alla genrer.

Hur tycker du det ser ut i dag för arbetarlitteraturen?
– Både bra och dåligt. Det som är bra är att det faktiskt kommit fram många bra skildringar. Och det är faktiskt tillåtet att prata om arbete och arbetarklass idag. Jag vet inte hur mycket man ska tacka Reinfeldt för det, med ”nya arbetarpartiet” …
– Allvarligt talat så har det blivit så att arbetarklassen lyckats ta plats igen i debatten, inte minst i litteraturen. Till stor del tack vare kvinnliga arbetarskildringar, som lyfts fram av Susanna Alakoski, Åsa Linderborg, Aino Trosell, Lena Kallenberg, Jenny Wrangborg och flera andra.
– Det negativa är att det ändå blivit svårare att få texter publicerade i tidningar. Fackförbundspressen är mycket mindre idag, färre tidningar som inte kommer ut lika ofta. Och de är inte lika intresserade av kultur som tidigare. Nu hoppas vi att det håller på att förändras. Jag tror att flera fackförbund ser att det gynnar arbetarrörelsen att det finns en litterär strömning som hjälper till att synliggöra deras krav och deras arbetsförhållanden.

Det har ju också varit en förälskelse med förhinder kan man säga, mellan arbetarlitteraturen och arbetarrörelsen. Vad gör Föreningen Arbetarskrivare för att föra fram arbetarlitteraturen?
– Vi vill framför allt inspirera skribenter som kanske inte skriver offentligt så att de dels utvecklas som skribenter, dels ger sig ut och försöker visa upp sina texter och få dem publicerade. Vi ordnar skrivarkurser, vi har ett medlemsblad som vi ger ut en gång i månaden där man kan skriva texter utifrån ett visst tema, annars skriver man vad man själv vill. Att läsa varandras texter och att se sina egna texter i tryck, det är positivt och utvecklande. Nästa led är kanske att de går en skrivarkurs.
– Vi delar ut stipendier en gång om året och så har vi antologin som kommer ungefär vartannat år. Förra antologin blev en väldig succé. Nu har vi en insamling för texter till den nya antologin. Den ska komma nästa sommar. Arbetsnamnet är Landet som sprängdes. Det är verkligheten som många känner av i dag med ökade klyftor. Vissa har det väldigt bra och andra har det mycket sämre. Det vill vi försöka visa med texter av olika slag, det är öppet för alla olika genrer. Det är ett tema. Det kan ju röra sig om människor som blivit utfasade eller sjuka, det kan vara vad som händer på en arbetsplats och det kan vara vad som händer familjen. Ju mer olika de är desto mer intressant blir det och desto mer kommer vi att synliggöra en ofta glömd samhällsbild.
– Vi deltar också på en del bokmässor och fackliga seminarier, där vi för fram arbetarskrivandet, försöker få upp det på dagordningen.

Varför just arbetarlitteratur?
– Det är den verklighet vi lever i och som vi vill beskriva. Jag tror det är en fördel för litteraturen att de som skriver har en stor erfarenhet av livet. Jag säger inte att deckargenren är uttjatad, men däremot tycker jag det är tjatigt att det bara är kommissarier och journalister som löser fallen. Kriminalromanen är ju ett bra sätt att ta upp olika samhällsproblem.
– Här är ju Aino Trosell ett lysande exempel med sina kriminalromaner med en städerska och hemvårdare i huvudrollen.

Hur ser du på problemet med att arbetsköpare ställer krav på tystnadsplikt?
– Jag har själv skrivit ganska mycket från järnvägen, och jag har aldrig fått höra att jag inte får skriva som jag gör. Där är det ju en fördel att skriva fiktion. Men jag är medveten om problemet. Skriver man någonting och känner på sig att det kan leda till problem så kan man visa upp det i förväg för någon som kan gå igenom texten. Man kan skriva under pseudonym också.

Vad tycker du om den moderna svenska arbetarlitteraturen?
– Jag tycker den är väldigt spännande. Den är faktiskt väldigt omfattande och bred. Se på Johan Jönsson och Jenny Wrangborg som fört fram poesin till en annan nivå. Kristian Lundberg med Yarden. Vi har David Eriksson, lastbilschauffören som skriver utifrån sina erfarenheter. Maria Hamberg skriver om bilarbetare vid bandet. En härlig utveckling men många nya författare och de här framgångarna kommer att leda till ännu fler skildringar av en verklighet som annars skulle förbli undanskuffad, undangömd.

Det måste vara ganska roligt som ordförande att man får insyn i hur det utvecklas?
– Ja, absolut. Det ska bli intressant att följa till exempel Mimmi Sandberg, undersköterska från Falun som fick vårt stipendium senast, när hon kommer med en bok så småningom. En författare som Aino Trosell blandar deckarskrivandet med historiska skildringar av kvinnor ur hennes egen släkt.
– Vi har en spännvidd som gör det roligt att vara med och se denna utveckling. Vi har enorma möjligheter hos alla våra medlemmar, de flesta har ju ännu inte kommit ut som författare.
Vår uppgift är att synliggöra det liv som borgerligheten har försökt gömma undan. Enligt deras ideologi finns ju inte arbetarklassen. Med jobbskatteavdrag och minskade offentliga utgifter följer inte att alla jobbar mer, däremot att de rikaste blir rikare och att välfärdssamhället krackelerar. Den verkligheten vill vi föra fram. Både för att litteraturen i sig ska bli intressantare att läsa och för att den kan leda till en annan samhällsdebatt. Som när Ivar Los statarserie kom, den väckte ju en explosion – inte för dess estetik utan för dess politik. Samma sak med Sara Lidmans Gruva och städerskan Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Jag hoppas att vi också kan få fram böcker som kommer att ställa till det i samhällsdebatten.
Arbetarlitteraturen kan också vara god litteratur, välskriven och underbar att läsa, men den är speciell just för att den kan bidra till en social förändring.

Finns motsvarigheten till exempelvis Gruva i dag? Tror du att det kommer någonting sånt som verkligen skakar om och tvingar folk att se det de kanske har blundat för?
– Än så länge finns inte något som liknar Gruva, när den kom. Vi hoppas kunna hjälpa fram en sådan. Men det kan vara en bred grupp böcker som tillsammans kan skapa en sådan situation. Och det kanske inte syns just nu, men kan komma att synas senare.

Skulle man kunna säga att det faktum att arbetarförfattare klivit fram gör att man pratar mer om klass igen?
– Om jag inte sa det förut så menar jag det. Framgångsrika arbetarskildringar bidrar absolut till ett förändrat debattklimat. Det vore inte detsamma utan Åsa Linderborg, Susanna Alakoski, Torgny Karnstedt, Jenny Wrangborg med flera. Och vi ska bli fler och vi ska ta ännu mer plats.

FAKTA | Åke Johansson och Föreningen Arbetarskrivare
- Åke Johansson arbetar som konduktör på SJ och bor i Sundsvall. Han är fackligt aktiv i SEKO, Facket för service och kommunikation. Han har varit ordförande för Föreningen Arbetarskrivare sedan i februari och har suttit i styrelsen sedan tidigare. Han har givit ut antologin Järnvägsliv på En bok för alla 2006.
- Hans egna texter finns i Trainspottern och andra berättelser från järnvägen, Ord & Visor, 2009.

Salka Sandén

salka.sanden@arbetarenzenit.se