Svensk trupp granne med dödspatrull

1 december

Den amerikanska ”dödspatrull” som huserar på samma bas som en grupp svenska soldater i Afghanistan verkar vara okänd inom försvaret. – Jag googlade för att få reda på vilka de är. Jag kände inte till dem innan du frågade, säger Philip Simon på Försvarsmaktens pressavdelning.

– Jag skulle vilja säga att det är pinsamt om det inte finns någon inom försvaret som känner till den här verksamheten.

Så kommenterar Olof Beckman, lektor i mänskliga rättighetsstudier vid Lunds universitet och med en bakgrund inom försvaret, Försvarsmaktens påstående om att de inte känner till USA:s kritiserade, hemliga specialförband som går under namnet Task Force 3-10 (tidigare Task Force 373) i Afghanistan.

Till skillnad från de internationella ISAF-styrkorna – där de svenska soldaterna ingår – saknar den så kallade ”dödspatrullen” FN-mandat. De styrs direkt från amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon och är en grupp elitsoldater vars operationer kallas för ”capture or kill”, alltså tillfångata eller döda. Patrullen utgår från listor med uppemot 3000 namn på talibaner, medlemmar av al-Qaida eller drogsmugglare som ska ”elimineras”. Det sker helt utan rättslig insyn, många civila har drabbats hårt av deras attacker och dessutom har oskyldiga även hamnat på listorna av misstag.

Som Zenit berättat om tidigare (se nr 46/2010) så är Task Force 3-10 stationerade på basen Camp Marmal, där det också finns en grupp svenska soldater. Basen ligger dessutom inom de svenska styrkornas eget ansvarsområde.

Informationen finns i det material som Wikileaks tidigare släppte om Afghanistan. I det materialet framkom också att det är fler nationer än USA som bidrar med namn till capture/kill-listorna, som på militärspråk kallas Joint Prioritized Effects Lists (JPEL). Tyskland har bidragit med åtminstone 13 namn till dessa listor, vilket enligt Der Spiegel innebär ”13 potentiella dödsdomar”.

Det framgick också att det juni i år fanns ytterligare 31 namn som angetts av andra länder, men det går inte att avgöra om till exempel Sverige skulle ha bidragit med namn.

I Tyskland blev det mycket uppmärksammat när det framkom att Task Force 3-10 finns på Camp Marmal. Styrkan har barrikaderat sig bakom betongmurar och massiva metalldörrar i ena delen av basen och rör sig bara utanför sitt inhägnade område i skydd av mörkret.

– Nu sätter de av på ett av sina uppdrag – som egentligen inte ska pågå här. Jag har jobbat här dag och natt de senaste fyra månaderna. Jag har aldrig sett Task Force 373; jag har bara hört dem, säger en tysk officer på Camp Marmal till Der Spiegel.

Men på svenska Försvarsmakten framhåller man att man inte ens känner till dödspatruellen.

– Om de finns på Camp Marmal så har vi inte märkt av dem. Jag har varit på basen flera gånger och man måste komma ihåg att den är enormt stor. Det är svårt att hålla koll på vad alla gör, säger Philip Simon, pressekreterare på Försvarsmakten.

Men tyskarna på plats känner ju uppenbarligen till dem?
– Det får stå för dem. Det finns enormt många tyskar där i förhållande till svenskarna, som är en liten grupp. Eftersom vi inte samarbetar med den här gruppen, så har vi heller inte någon anledning att kommentera deras verksamhet.

Så det kan finnas operationer som pågår, och som ni inte känner till, trots att det faktiskt sker inom ert ansvarsområde?
– Ja, rent hypotetiskt. Helt enkelt eftersom vi inte känner till den information som vi eventuellt inte har fått.

Olof Beckman är inte förvånad över försvarets hållning i frågan.

– Jag har hört talas om de här förbanden. Utan att kunna uttala mig specifikt om den här gruppen, så är det generellt svårt att få klarhet i vad de faktiskt sysslar med. Det finns en outsagd devis när man är på en bas att man sköter sitt och inte frågar om vad de andra håller på med. Börjar man lägga näsan i blöt så blir man som en ovälkommen gäst i sitt eget hem, säger han.

– Försvarsmakten som myndighet känner officiellt naturligtvis inte till det här. Om det däremot är så att ingen inom försvaret känner till vad som pågår så skulle det innebära att de har blivit akut inkompetenta.

Han menar att de på Must, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, självklart har kännedom om Task Force 3-10:s existens och vad patrullen håller på med.

– I Afghanistan finns också en konstig samexistens där det är oklart var gränserna går. Vad är ISAF:s och vad är USA:s ansvar? USA kör i mångt och mycket sitt eget race. De är dessutom enormt skickliga på att förneka tveksamma insatser. Men man ska också komma ihåg att när det står ”kill” så betyder det snarast oskadliggöra. Det kan innebära allt från att gripa en person till spränga honom eller henne i luften, förtydligar Olof Beckman.

Om det är så att de svenska soldaterna känner till Task Force 3-10 och deras operationer så råder det inget tvivel om vad de ska göra. I alla fall enligt Jann K Kleffner som är chef på Försvarshögskolans centrum för internationell rätt.

– Det finns ett antal regler kring vad de ska göra. Om den här gruppen inte svarar mot de lagliga åtaganden som gäller i en väpnad konflikt så ska svenskarna rapportera vidare uppåt i sin befälsordning. De ska helt enkelt säga till dem att ”vi vet vad ni håller på med och ni måste sluta med det”. Sedan är det också Sveriges skyldighet som stat att ta upp det här med USA, säger han.

En anledning till att det är så svårt att få fram information är just att den här gruppen ska hållas hemlig och ligga utanför den vanliga befälsordningen, menar Olof Beckman.

– Det är inte alls konstigt att man på basen har de här dubbla och trippla lagren kring vem som bestämmer vad. Ett specialkommando skapas ju av amerikanarna just för att hålla det hemligt så länge som möjligt, men efter ett tag spricker det. I de dokument som styr en internationell insats finns också det som kallas för ”medvetna oklarheter”. Det handlar inte om otydligheter på grund av diplomatiska kompromisser utan på att man avsiktligt lämnar det öppet för alla länder att helt enkelt använda det som passar dem, säger han.

Magnus Säll

magnus.sall@arbetarenzenit.se