Möjlig ljusning för papperslösa kvinnor

20 januari

De papperslösa kvinnor som utsätts för våld och brott har i stort sett inget stöd av det svenska samhället. Nu väntas ett beslut i Göteborg som kan bli vägledande för andra kommuner.

Sedan våren 2010 pågår kampanjen Ain’t I a woman till stöd för de papperslösa kvinnor som utsätts för våld, sexuella övergrepp och andra brott. Nätverket Ingen människa är illegal, IMÄI, startade kampanjen efter att ha kommit i kontakt med flera våldsutsatta kvinnor och insett hur rättslösa de är.

– De här kvinnorna lever i en väldigt utsatt situation. Idag är det mer slump som gör att vissa kvinnor får stöd och skydd. Vänder de sig till polisen eller de sociala myndigheterna så riskerar de att utvisas, säger Cattis Laska, som är aktiv i kampanjen.

– Kvinnojourerna får idag inte resurser från kommunerna för att ta emot papperslösa. De flesta har heller inte den specifika kunskap som krävs. Kvinnojourerna är inte en plats som är fri från den rasism som finns i det övriga samhället, och det påverkar i hög grad hur de bemöter de papperslösa kvinnor som behöver skydd.

Nu verkar Ain’t I a womans arbete ändå kunna leda till resultat. I Göteborgs kommunfullmäktige har Vänsterpartiet lagt en motion som innebär att de ideella kvinnojourerna ska få stöd från kommunen för att ta emot papperslösa kvinnor. Även kommunens egna Kriscentrum för kvinnor ska få i uppdrag att ta emot papperslösa. I veckan väntas beslut i kommunstyrelsen, innan det den 27 januari slutgiltigt tas i kommunfullmäktige.

– Vi tror att vi får med oss majoriteten i den här frågan. Inget parti är trots allt direkt negativa till den här motionen. Däremot vill de borgerliga partierna att det ska prövas mot lagen, säger Marlene Svensson, vänsterpartistisk stadssekreterare i Göteborgs stad.

Vänsterpartiet hoppas istället på att den rödgröna majoriteten ska få igenom en muntlig överenskommelse, där man så att säga hoppar över lagen och går direkt till ”Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter” liksom ”Deklarationen om avskaffande om våld mot kvinnor”.

Det som annars sätter stopp för att ge stöd till papperslösa kvinnor är den svenska lagens så kallade lokaliseringsprincip, vilken innebär att man ska få hjälp av den kommun där man är mantalsskriven. Det gör att de papperslösa fastnar i ett moment 22 då de inte är skrivna någonstans.

– Så här gjorde vi när vi fick igenom en liknande uppgörelse om papperslösa barns rätt till skolgång. Då gjorde vi en direkttolkning av Barnkonventionen – som ledde till en muntlig överenskommelse med kommunens skolor, säger Marlene Svensson.

Ain’t I a womans kampanj bedrivs runt om i hela landet, men beslutet i Göteborg kan få stor betydelse och bli vägledande för andra kommuner.

– Jag har kontakt med partikamrater i Malmö och Stockholm, där de inte kommit lika långt. De väntar på att se hur det går för oss innan de följer samma linje, säger Marlene Svensson.

Även Cattis Laska hoppas på ett positivt besked från kommunfullmäktige nästa vecka.

– I ”världens mest jämställda land” borde verkligen alla kvinnor få ta del av de resurser och det stöd som kvinnorörelsen kämpat för i mer än 100 år, säger hon.

Fakta: Ain’t I a woman

Kampanjen startades av nätverket ”Ingen människa är illegal” den 8 mars 2010. Den syftar till att ge papperslösa kvinnor samma rätt till skydd från våld och övergrepp som andra kvinnor i samhället.

Kraven är att kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen så att kvinnors specifika asylskäl, till exempel tvångsgifte eller könsstympning, betraktas som tillräcklig grund för permanent uppehållstillstånd. Dessutom kräver kampanjen att papperslösa kvinnor som deltar i brottsutredning får tillfälligt uppehållstillstånd så länge förundersökning eller brottsprocess pågår.

De som hittills ställt sig bakom kampanjen är bland andra MP, V, FI och ROKS.

Magnus Säll

magnus.sall@arbetarenzenit.se