– Jag läser detta främst som ett sätt att sätta likhetstecken mellan högerextrema rörelser och folkrörelser ur vänstertraditioner. Det är för vem som helst som rört sig inom dessa sammanhang de senaste åren verklighetsfrånvänt att, likt Birgitta Ohlsson, påstå att människor är aktiva inom våra rörelser på grund av att social stigmatisering hotar om man plötsligt inte har tid eller ork att engagera sig längre, säger Jesper Nilsson, chefredaktör på Tankesmedjan Konflikts nättidning Dagens Konflikt.
Daniel Wiklund, medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet, menar att det är fel av regeringen att jämställa nazistiska, autonoma och islamistiska grupper.
– Det blir nästan löjligt, eftersom de inte har något gemensamt. Man får inget straff om man går ur en vänstergrupp. Om du hoppar av en nazistgrupp riskerar du att misshandlas eller till och med mördas.
Handlingsplanen består av 15 åtgärder och kan kosta uppemot 62 miljoner kronor. En stor del av budgeten kommer att läggas på forskning. Birgitta Ohlsson menar också att det är angeläget att motverka antidemokratiska tendenser som kan utgöra utmaningar för demokratin.
– Handlingsplanens syfte är att motverka extremism som använder våld för att uppnå politiska mål. Yttrandefriheten är en grundbult i demokratin som vi måste värna. Men våld för att uppnå politiska mål får aldrig tolereras i en demokrati. Det finns fredliga sätt att verka på om man vill förändra samhället, säger Birgitta Ohlssons pressekreterare Carl Lagerqvist.
Daniel Wiklund menar att regeringens uppfattning om autonoma vänstergrupper är förlegad.
– De flesta autonoma grupper sysslar inte med stenkastning, utan med klassisk aktivism i form av flygbladsutdelning och aktioner. Det är just denna aktivism som regeringen är rädd för. Om liberalerna ska motverka vänsterextremister måste de tvinga folk att inte ifrågasätta auktoriteter. Då motverkar man vänstergrupperna men banar samtidigt väg för de nazistiska grupperna, säger Daniel Wiklund.
Birgitta Ohlsson tar upp andra länder där liknande handlingsplaner genomförts, bland annat USA och Norge. Hon menar också att man måste ha ett vakande öga och inte underskatta eller överskatta grupperna.
– Även om det bara rör sig om ett par hundra individer i Sverige är varje individ som hamnar i den här typen av grupper en för mycket, sade Birgitta Ohlsson i onsdags.
– Personligen tror jag att det här främst är en papperstiger, säger Jesper Nilsson. Ett sätt att visa handlingskraft. Men samtidigt är bristen på kunskap om de politiska rörelser som den säger sig omfatta oroväckande.
– Vi lever inte i en tid där vänstergerillor spränger ambassadbyggnader. Men tror man det så blir risken att man preventivt massarresterar hundratals klimataktivister som under COP 15, bygger om pendeltåg till ”rullande arrester” som under Salemmarschen 2009, eller använder invandringslagen för att hindra aktivister att resa mellan länder som skedde så sent som i lördags. Och det är enligt mig ett riktigt demokratiskt problem.
Jesper Nilsson menar att man kan se tendenser i handlingsplanen redan nu.
– Man kan se hur regeringen rent retoriskt försöker skapa ett rum för vad de kallar extremism som ligger utanför de samhälleliga konflikterna som bland annat rasism, klasskamp och ojämlikhet. All extremism är enligt dem likriktad och det är helt ointressant i vilken politisk verklighet de föds. Dessutom handlar retoriken också om att främst beskriva våld som ”antidemokratiskt” respektive ”demokratiskt”. I den meningen legitimeras klusterbomber samtidigt som olaga affischering ses som ett allvarligt demokratiskt våldsproblem.
Charles Thulin Assarmo