Osäkra och tillfälliga anställningar, hög arbetslöshet och ett ökat användande av bemanningsföretag. Så ser arbetsmarknaden ut för de svenska journalisterna. Först på senare tid har dessa problem börjat diskuteras på allvar inom journalistkåren. Är någonting nu på väg att hända?
Transparens är sedan en tid tillbaka ett slagord i den journalistiska debatten. Journalisterna ska via de sociala medierna, bloggar och nätforum av olika slag, ha en öppen dialog med läsare, lyssnare och tittare.
Faktiskt pågår det därigenom viktiga publicistiska debatter på nätet. Inte nog med det. Journalister vill dessutom gärna berätta vad de äter till lunch och vilka kläder de bär för dagen. Ibland läcker det även ut uppgifter om vad enskilda journalister stoppar i näsan eller vem de tillbringar natten med. Något som i betydligt mindre grad debatteras är journalisternas egna arbetsförhållanden. Åtminstone har det varit så fram tills nu.
Marlene Mondain undersöker arbetssituationen för bemanningsanställda journalister i en kandidatuppsats från Södertörns högskola, höstterminen 2010. Hon märker en arbetsdelning mellan ”kärngrupper” och ”ytterkantsgrupper”, med sämre arbetsvillkor för de sistnämnda, som de bemanningsanställda tillhör. ”Som jag ser saken finns inte bara en risk att A- och B-lag skapas inom journalistyrket – den uppluckringen har redan startat”, skriver hon.
Ingen av journalisterna som utfrågas ser bemanningsföretaget som sin hemmabas. Alla identifierar sig i stället med sina medieföretag. De känner sig osäkra och rotlösa. Att bemanningsanställda skulle vara en stolt yrkeskår där de flesta trivs, stämmer inte.
– Man har liksom ingen fot någonstans. Det svåraste är hemlösheten och flexibiliteten – kombinationen av att vara alla till lags – men inte riktigt veta om någon tycker om en, säger en bemanningsanställd kvinna som inte vågar uppge sitt namn.
Bemanningscheferna som medverkar i uppsatsen framhäver att deras bemanningsanställda journalister har en tryggare och mer stabil situation än vikarierna.
Därutöver kan undersökningen inte visa mer än att situationen är komplex. Anledningen är att alltför få bemanningsanställda journalister ville delta i undersökningen och att det därmed inte finns ett tillräckligt stort underlag för att dra några fler slutsatser.
Den 21 februari höll Publicistklubben möte i Göteborg under rubriken Vikariat till vanvett. Där ställdes frågan varför medieföretag gör sig av med duktiga vikarier för att lära upp nya på samma jobb, och varför de väljer dyra bemanningsföretag i stället för interna vikariepooler. Vikariatvanvettet riskerar att urholka arbetsrätten och leda till sämre och ytligare journalistik, skriver Publicistklubben Västs styrelse i ett referat.
På mötet debatterades det huruvida en anställning på ett bemanningsföretag är att föredra framför vikariat hos medieföretag. Marcus Hankins, tidningen GT, som är anställd på bemanningsföretaget Marieberg Media, försvarade sin arbetsgivare.
– Utan dem hade jag tvingats flytta till Stockholm. Nu stannar min kompetens på GT, precis som förr. Det är bättre än i LAS-karusellen där man utbildar journalister, ger dem verktyg, men behåller dem inte sen, sa han.
Många på mötet var av en annan åsikt. Även om situationen med vikariat inte är önskvärd, är inte bemanningsföretag något bra alternativ.
– Om man är van att äta bajs så blir man jättetacksam om man får något som är lite godare, sa en kvinna i publiken.
I mitten av februari meddelade Aftonbladet att alla anställda, till följd av rekordresultatet på 310 miljoner kronor, skulle få 10 000 kronor i bonus. Alla som jobbat heltid på tidningen i minst sju månader skulle få pengarna, inklusive vikarier. De som jobbade på Aftonbladet via bemanningsföretaget Mediakompetens fick däremot ingen bonus. Det rörde upp starka känslor, skriver Dagens Media.
Aftonbladet och Svenska Dagbladet ägs av mediekoncernen Schibsted. Personal som är inhyrd till Schibsted, via Mediakompetens, har startat en facklig sektion. Sektionen vill ändra på att bemanningsanställda har sämre villkor än de som är anställda direkt hos Aftonbladet eller Svenska Dagbladet.
– Det är AB och SvD vi arbetar på, och producerar för, varje dag. De ska ta sitt ansvar när de fattar beslut som påverkar våra medlemmar, inte lassa över det på bemanningsföretaget, skriver sektionens ordförande, tidigare Arbetarenanställde Henrik Ståhl, i ett e-brev till Arbetaren Zenit.
För att journalisternas arbetsvillkor ska förbättras krävs det, precis som i alla andra yrken, kollektiv kamp. Ett första steg till förändring är att folk nu börjar prata om det.
- Marlene Mondain, Journalistiken i bemanningstrendens spår: Arbetssituation och arbetsvillkor för journalister anställda på bemanningsföretag
- Publicistklubbens möte den 21 februari finns filmat att se på följande adress:
http://www.publicistklubben.se/2011/02/21/direkt-fran-debatten-vikariat-till-vanvett/