Sorg och lycka som en lavalampa

Kärlek på svenska Charlie Engstrand Sommar Humla kulturförening

Lyckliga slut och nyttig sprit, allt jag vill ha är ren utopi, sjunger Charlie Engstrand och får vartenda jävla barr att darra av sorg och vemod där uppe i norra Hälsinglands milsvida granskogar.

Kärlek på svenska är Charlie Engstrands tredje soloalbum och precis som med Västerbrokören så är det gröna digitala radiovågor som sprider sig ut ur högtalarna och färgar världen röd som kärlek, eller vin.

Jag vet inte hur väl ni känner Delsbo. På 1970-talet ett nybyggarsamhälle för människor mot strömmen, i dag en rastplats för stressade storstadssjälar i jakt på alternativ. En spelmansstämma med nakenbad och näckrosor. Och en förbifart för långtradarna på väg mot kusten med timmerlass som sedan skeppas vidare ut på den globala världsekonomins stormiga hav.

Här lever Charlie Engstrand, enligt Stefan Sundström världens bästa låtskrivare. Och det får kanske stå för honom, men det är något med orden som sätter sig i huvudet och gör det svårt att släppa.

Ibland liknar han John Holm, ibland liknar Charlie Engstrand ingenting annat och stundtals, men mer sällan, liknar det något som Sveriges Radio P4 sömnigt lägger på i brist på bättre. Skivan är bra, åtminstone riktigt skaplig, men det är tanken bakom plattan som är lysande.

Att hypa och hylla en polare, dra ihop några kända musiker och spela in och släppa på den ideella och Ljusdalsbaserade kulturföreningen Humlas lilla oberoende bolag.

Snart är det sommar överallt, sjunger Charlie i ”Haren” (som Sundström också spelat in) och då riktigt känner jag gräset under de skitiga fötterna och en obotlig längtan efter att dra på luffen. Det är visprogg och vänskap. Backupen består av, förutom Stefan Sundström, Stina Berge, Nicke Andersson, Nina Ramsby och ett tiotal andra mer eller mindre etablerade musiker med rötterna i den oberoende svenska musikrörelsen.

Sorg och lycka med dämpade pianoslingor som sprider ljus ungefär som en lavalampa. Ibland jävligt mysigt och melankoliskt men vid fel tillfällen rätt såsigt och lite halvdant.
Charlie Engstrand kommer säkert att gästa en och annan spelning med sina mer kända bandpolare framöver, men lär inte uppmärksammas mycket mer än så, tyvärr. I trakterna kring Dellensjöarna kommer det säkert att spelas men där bor så lite folk att det knappast lär räcka till för att täcka de eventuella utgifterna som Humla lagt ut på inspelningen.

Och pengar är väl en värdslig sak i sammanhanget visserligen, här är det orden som räknas och det där svajiga havet av siffror, ränta och konjunktur skiter han förmodligen fullständigt i, Charlie Engstrand. Och tur är väl det, för på den alltmer kommersiella musikmarknaden skulle det här knappast släppas. Därför är det bra med vänner och göra som man känner. Kärlek på svenska är inte bara ett vackert namn på en tredje skiva, det är också handling och musikalisk solidaritet.

JOHAN APEL RÖSTLUND

johan.apel.rostlund@arbetarenzenit.se